Ett nytt liv till världen

Allt började egentligen måndags kväll. Vi hade veckan på oss att förbereda för lillebrors ankomst med ett planerat snitt på fredagen. På måndags kväll kl 19 ringde hemligt nummer, jag nattade Ella så svarade inte. Precis när Ella slutit ögonen ringde det igen. Det var förlossningen. Jag fick snabbt information om att det var brist på personal på fredag och ett erbjudande om att snittas dagen efter (tisdag). Total chock bad jag om att få ringa upp efter att ha pratat med mannen.

I och med ökade sammandragningar som började dra sig mot onda kändes de inte helt fel och efter lite mat så ringde vi upp och tacka ja. Magnus slängde sig i bilen för att åka och handla. Det var en sak av allt som vi skulle göra under veckan. Jag började i alla fall plocka upp lite i huset, mest för att få sinnesro. Det stora stressmomentet var nog sovrummet som beräknades bli klart innan lillebror skulle komma, en omöjlighet nu. Min syster kom bort en sväng på kvällen och efter lite prat och stök försökte man få tankarna i styr.

Efter en tidig morgon med sista förberedelserna och mormor var på plats hos Ella var det bara att bege sig, en otroligt konstig känsla att veta att man snart ska få se sin son. Alla förberedelser på bb gick snabbt, lite för snabbt tillslut. Vi fick byta om och ta lite prover. Sedan skulle kateter och dropp på. De sista gick ganska snabbt då de började knapra på tiden då vi skulle in på operationen. Väl inne på operation sattes fler infarter, sladdar och slangar, tillsist var det bara spinalen kvar.

Jag har ju tidigare varit med om ungefär samma procedur efter Ellas förlossning och operationen efteråt. Jag är så glad att de är väldigt lättsamma människor, det gör verkligen hela upplevelsen mycket bättre! När spinalen var satt tyckte jag ändå det tog en stund av ryckandes och dragandes innan vi hörde våran lilla gosse ♡ så fort han kom fram bakom skynket kom chocken av hur liten han var! Vi fick ju ingen vikt direkt utan gosa och skåda honom en stund innan mannen och barnmorskan gick iväg för att väga, och jag syddes ihop.

Väl inne på uppvaket och jag fick veta lillkillens vikt på 3150 g och 52 cm blev jag åter igen lite chockad. Vi har fått en liten spinkis! Ella vägde 3870g på 51 cm. Jag hade verkligen inte förväntat mig en mindre bebis denna gången. Grabben var åtminstone väldigt hungrig när han kom till mig och högg snabbt tag i bröstet för att äta. Kändes skönt när man ändå hört att det kan vara svårare med amningen efter snitt. Vi skulle ligga på uppvaket i 3 timmar, inget som störde oss eftersom vi var själva och det var svalt, något vi förstått att det inte var ute eftersom de ryktades om varmaste dagen hittills! Jag lyckades inte ställa mig upp på uppvaket då morfinet gjorde att jag mådde grymt illa och spydde innan jag lyckafrs. Efter att ha kommit upp till bb tog det några timmar så var jag uppe utan illamående och då kunde jag gå runt som vanligt.

Magnus stannade till eftermiddag/kvällen för att sedan åka hem till dottern vilket jag tror var uppskattat av båda. I och med att Ella bara är 17 månader ville vi inte lämna henne över natt hos någon annan…

Fortsättningen på bb och hemgång kommer…

3 reaktioner på ”Ett nytt liv till världen

  1. Grattis!
    Vår stora son var 13 månader när lillebror föddes. Farmor sov här hos honom när vi var på BB. Men han träffar henne ofta och de är trygga med varandra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s